Hur kan egentligen en låt förändra ens liv? Jag sitter på bussen på väg hem från jobbet och hör medans två tjejer pratar om musik. ”Jag skulle inte klara mig i livet utan musik” säger den ena.
Det är väldigt många människor som säger så, att dem inte skulle kunna klara sig i livet utan musik. Men stämmer det egentligen? Skulle man verkligen inte kunna överleva om man inte var omringad av den musik man gillar? Själv tillhör jag också de personer som säger att, musik är mitt liv och jag skulle inte klara mig utan det i livet. Kan man verkligen inte göra det?
Jag undrar var det är som har med musik att göra, som man inte kan leva utan. Är det kanske någon låt som man tycker passar in i ens liv? Eller om man mår dåligt och känner sig bättre när man hör en artist sjunga en låt som passar in perfekt i hur man mår? Och att man då vet att man inte är ensam om att må så. Eller är det kanske en artist som man älskar vars låtar fastnar i huvudet direkt efter att du har hört dem? Jag undrar vad det är med musik man inte kan leva utan. Är det som någon sorts drog man inte kan leva utan? Jag sätter på min favoritlåt, Bruce Springsteen – Born to run. Den får mig på bättre humör och den får mig att drömma mig bort. När man sitter i bussen vill man ha något att lyssna på, speciellt om man åker själv. Då flyger tiden bara förbi, och man känner inte av resan alls nästan. Jag tror det är därför jag älskar musik, vissa låtar får mig att må bra och drömma mig iväg till en annan värld. Musik tror jag är som något sorts skydd för vissa människor. Dem lyssnar på sorliga låtar, eller någon låt alls som dem tycker får dem att må bättre på något sätt. Musiken gör att deras liv känns bättre, oavsett om det bara gäller stunden eller inte. Musik är mitt skydd. Man kommer bort från allt, alla problem i livet och bara drömmer sig bort. När man inte orkar med något så är det bara att stoppa in hörlurarna i öronen så mår man bättre.
Men musik kan också påverka vissa negativt. Det finns vissa människor som lyssnar på vissa artister och vill göra allt dem gör. I vissa fall kanske det handlar om droger, dricka, röka osv. Vissa låtar sänder ut fel budskap också, där lyssnarna följer det och då blir det inget positivt. Musik är där för att få oss att må bra inte dåligt. Jag tror inte man skulle må lika bra om man inte hade musik runt sig. Fast man har sin familj runt sig så kanske man vill vara själv med sin musik och sina tankar ibland. För ibland kanske familjen inte förstår hur man känner sig? Men en låt kan, den kan uppmuntra en och i vissa fall bättre än någon eller något. Det finns vissa människor som väljer att arbeta med musik, att ha det som en livsstil. Jag skulle kunna tänka mig göra det, arbeta med något man älskar. Musik är en sorts drog för mig känner jag. Jag kan inte gå en dag utan att lyssna. Jag tror att fast det bara är ett sorts uttryck, så skulle man faktiskt inte kunna leva utan musik.
Eller dem som säger att, musik är deras drog eller att dem inte skulle kunna leva utan musik verkligen menar det. För det är som ett sorts skydd för vissa, det skyddar dem från hela världen. Jag undrar hur musik blev något som alla har gemensamt?
Det har alltid varit något folk lyssnar på, men hur blev det så att man kan må bra av att bara lyssna på en låt som någon annan skrivit. Jag tror inte att musik var något jättestort förr i tiden, men nu har det kommit så många artister, och olika låtar. Man vet nästan inte vad man ska lyssna på! Tror inte jag har träffat på någon människa som inte tycker om musik. Jag tror faktiskt det är omöjligt eftersom det finns så många olika genrer och låtar. Man måste gilla någon artist, eller någon låt. Det finns vissa som skapar sin egen musik också, dem gör en egen melodi och skriver en egen text. Vissa beskriver sitt liv så världen ska förstå hur dem mår. Vissa beskriver bra saker i livet, alla gör det på sitt sätt. Det finns flera olika sätt att lyssna på musik, radion, TV, CD eller på Internet. Så musiken finns överallt.
Men jag undrar, skulle man kunna gå en hel vecka utan att lyssna på musik?
Om du frågar mig, så skulle jag bara skratta och säga självklart inte!
Skriven av; Melissa Nisane Besara 9A
